Allt lugnt i Colombia

Colombia är nära fred sägs det. President Alvaro Uribe hyllas världen över för sina framsteg i kriget mot Farc. Verkligheten i Colombia är dock en helt annan. Regeringen förföljer och mördar opositionella. Det vardagliga förtrycket fortsätter långt bortifrån mediabruset.

Den väpnade konflikten i Colombia har under sommaren återigen varit huvudnyhet i svenska medier. Historien om presidentkandidaten Ingrids tid som fånge hos FARC har lämnat avtryck världen över. Regeringen har genomfört en rad lyckade militära aktioner mot FARC. Detta tillsammans med fritagningen av Ingrid och övriga fångar har resulterat i en ökade popularitet för presidenten Alvaro Uribe både i Colombia och västvärlden.

Händelserna har skuggat det vardagliga våldet i Colombia och det förtryck landets fattiga dagligen genomlever. Colombia är det land med näst mest internflyktingar i världen, nära fyra och en halv miljoner. Bakom denna statstik ligger en tvångsförflyttning genom militära medel för att beskära gerillan sin folkliga bas och ge plats åt exploatering av naturresurser. Bakom en fasad av terrorist- och drogbekämpning mördats varje år hundratals oppositionella.

Den 20:e juli marscherade uppemot 4 miljoner colombianer för fred och frisläppningen av Farc:s resterande fångar. Marschen var till stöd för regeringens politik, vilka också var huvudarrangörerna. Många förvånades över avsaknaden av motreaktioner. Anledningen till att dessa uteblev var inte att alla Colombianer ställer sig bakom regeringens politik. Anledningen var rädslan för repression.

Efter den stora marschen mot Farc i februari arrangerade landets sociala rörelser en motdemonstration . De mest framträdande var flyktingorganisationer och organisationen för offren av statens brott. Marschen var en protest mot regeringens och paramilitärernas brott mot de mänskliga rättigheterna. Motdemonsrtationen samlade miljontals människor över hela landet. Veckan efter mördades fyra av arrangörerna och ett tjugotal fängslades.

Stödet för regeringens marsch den 20:e juli var ett resultat av två veckors intensiv propaganda. Samtliga av landets större tidningar och tv-kanaler gjorde dagligen reklam för marschen och har hyllat Ingrid och de andra fångarna som nationens hjältar. Fängslade Farc-ledare har även visats upp på tv. De sägs blivit tillfångatagna av militär. Farc menar att de överlämnat sig frivilligt .

Mediabilden av konflikten har varit en triumferande regering mot ett desperat Farc på reträtt. I denna bild utelämnas landets fyra miljoner internflyktingar och de hundratusentals mördade. De allra flesta offer för militär och paramilitärer stödda av regeringen. De journalister, sociala kämpar och vanliga colombianer jag pratat med menar att anledning till den stora uppslutningen kring demonstrationer den 20 juli är bilden av att regeringen är nära en militär seger. “Colombianerna är krigströtta och hoppas på fred. Den sida som är närmast en seger vinner mest stöd” säger Maria Juarez aktiv inom landets miljörörelse. Alla gick dock inte ut frivillgt. Offentligt anställda betalades och elever hotades med sänkta betyg för att delta .

Rädslan för repression är konstant påtaglig. Folket är skrämt till tystnad. Den som är kritisk stöder Farc och är därmed terrorist, en logik som lett till att tiotusentals oppositionella mördats. Sedan 80-talet har 4000  mördats från ett och samma parti, vänsterpartiet Union Patriotica.

Pedro, en känd kulturell personlighet, viskar till mig under marschen den 20 juli “Vi får prata om det här när vi kommer hem. Vi är omringade” när jag kommentera regeringsmarschen storlek. Känslan är densamma överallt. Vänstern är livrädd för repression. Bakom varje hörn finns paramilitärer och spioner. Ingen plats är trygg.

Mediabilden av Colombia är till stöd för kontinentens mest sofistikerade diktatur. En regim som har total kontroll över landets medier. Landets kritiska medier har en mycet kortlivslängd. Där paramilitärer kontrollerar gatorna och utför de mest grymma brott mot opositionella. Betalda av regeringen och garanterade straffrihet. Med täckmanteln terroristbekämpning svävar Uribe fritt under Bush trygga vingar.